Förlossningsberättelsen
Då va 3:e och sista barnet fött:)
Den 5:e september kl 09.00 kliver jag, min sambo och min syster My in på förlossningen för igångsättning, jag är i v 37+0 och har haft fruktansvärda komplikationer och nu äntligen ska det bli slut på lidandet:)
Väl på intagningsrummet möts vi av en fruktansvärd barnmorska som "kastar" ut min syster och säger att endast partner får vara med, trots att vi skrivit in i journalen att hon ska va med som extra stöd då jag har ett akutsnitt och en 34-timmars förlossning i bakgrunden. Men det skiter barnmorskan fullständigt i och visar min syster ut:(
Jag blir arg och frustrerad men försöker fokusera på att jag äntligen ska bli av med allt elände och få ut guldklimpen...
Runt 09.30 körs ett CTG, vilket tar sin tid, men bebbe mår bra och läkaren kommer för att göra ultraljud. Får en jätte mysig läkare som heter Hanna, hon mäter och kontrollerar att allt är ok, hon kollar samt statusen "där nere" för att se hur vi ska sätta igång allt.. Som tur är har jag mognat och öppnat mig lite så det går att sätta en BARD kateter... Det va dock lite trixigt att få dit den och det krävdes ett par försök innan den satt, men kl 10.20 sitter den på plats:)
Jag får sen ligga still en timma med CTG igen.. Värkarna startar och kommer och går...
Min sambo pratar med sin mamma i telefonen och dom bestämmer att hon ska komma till Kss för att dom ska käka lunch ihop, Mattias frågar om han verkligen kan gå iväg.. Jag svarar självklart det händer inte nått än på länge..(då min förra igångsättning, trilla katetern inte ut förrens 20.30 trodde jag allt va lugnt)
Men det räckte han gick ut genom dörren och 5 min senare trillar katetern ut, ringer på barnmorskorna och dom säger att dom ska komma och ta hål på hinnorna strax.. Kl är nu ca 12.30.. försöker få tag på min sambo så han ska komma tillbaka, men barnmorskorna hinner först och vid 13.00 gör man två försök att ta hål på hinnorna utan att lyckas... man sätter en nål i armen och kör ett nytt CTG och avvaktar lite för att se vad som händer...
Efter personal bytet kommer en ny barnmorska in som heter Stina och är jätte mysig.. värkarna har avtagit så hon bestämmer sig för att sätta en elektod på bebisens huvud för att få hål på hinnorna.. Kl är nu 15.00. Hon lyckas få hål på hinnorna men inte att fästa elektroden... efter detta startar det täta värkar... Jag och Mattias bestämmer oss för att gå bort och fika för att fördriva lite tid... känner dock att vattnet kommer i omgångar med värkarna så när vi väl fått vårat fika får jag be Mattias smälla i sig det fort för att jag tror att jag ska lämna niagarafallet efter mig på stolen annars:)
Runt 16.00 kommer vi in på förlossningssalen och jag får lustgas..Jag ÄLSKAR lustgas..hahah...bästa fyllan helt klart:) Tycker livet är allmänt toppen och tycker att hela läget är under kontroll... Mattias och jag skämtar och jag garvar åt det mesta.. kl 17.30 är jag öppen 8 cm och värkarna gör allt ondare...från 19 är barnmorskan med oss hela tiden.. det börjar trycka fruktansvärt neråt och barnmorskan säger att han är nog snart ute.. När jag hör ordet snart så tror jag det är inom en kvart eller så,men jag och barnmorskan har tydligen väldigt olika tidsuppfattningar... för kl 19.45 låg jag fortfarande där.. det börja bli jobbigt och jag fråga efter mer bedövning, men då va det för sent...
Barnmorskan vill upprepade gånger att jag ska "stå i sängen" vilket resulterar i en himla massa vändningar fram och tillbaka och till slut åker barnmorskan på en spark(va inte meningen men efter det sluta tjatet om hur jag skulle ligga/sitta /stå)
När Telma föddes tog dom lustgas masken när det va dags för krystandet så försäkrade barnmorskan om att denna gången RÖR INGEN min mask:) .. Kl 20:00 börja det bli fruktansvärt jobbigt jag va super trött och ville sova samt ville jag hem!! Försökte få dem att förstå detta..men både barnmorskan och Mattias försökte förklara att det inte riktigt funka att gå hem just nu;) Men 20:24 fick jag vara med och ta emot dig och lägga dig på min mage vilket jag inte alls trodde jag skulle vilja när barnmorskan fråga om jag ville ta emot dig själv, men efter att hon sagt snart är han ute ett ex antal gånger så trodde jag inte heller på henne när hon sa att huvudet va ute så av en ren reflex va jag tvungen att kolla så att det verkligen va så;)... Mattias som varit väldigt orolig över detta ögonblick och frågat om han måste titta när huvudet kom ut(vilket jag sa att han absolut inte behövde) blev nog helt tagen för han såg både på när huvudet kom ut och samt på moderkakan:)) Förklara att jag ville att dom skulle göra allt klart där "nere" sy & allt så jag fick ha mitt underliv i fred sen igen.. men barnmorskan titta på mig och sa att det behövs nog inte sy något alls..men jag ska kolla för säkerhets skull..Nääe det ser så fint ut så... Sicken lättnad:) Mattias påstår att detta ska vara barnmorskans förtjänst då hon hela tiden "smörja" där nere.. Va jätte arg precis innan Wilmer kom ut och skrek att hon skulle ta bort sina jävla händer men borde kanske tacka henne istället:)
Wilmer vägde 3065 g och va 48 cm lång.
Är mycket nöjd över förlossningen och oerhört glad att det gick med bara lustgas, men nu e det stopp på barn! :))
Bjuder på lite bilder från denna underbara dag:)
Den 5:e september kl 09.00 kliver jag, min sambo och min syster My in på förlossningen för igångsättning, jag är i v 37+0 och har haft fruktansvärda komplikationer och nu äntligen ska det bli slut på lidandet:)
Väl på intagningsrummet möts vi av en fruktansvärd barnmorska som "kastar" ut min syster och säger att endast partner får vara med, trots att vi skrivit in i journalen att hon ska va med som extra stöd då jag har ett akutsnitt och en 34-timmars förlossning i bakgrunden. Men det skiter barnmorskan fullständigt i och visar min syster ut:(
Jag blir arg och frustrerad men försöker fokusera på att jag äntligen ska bli av med allt elände och få ut guldklimpen...
Runt 09.30 körs ett CTG, vilket tar sin tid, men bebbe mår bra och läkaren kommer för att göra ultraljud. Får en jätte mysig läkare som heter Hanna, hon mäter och kontrollerar att allt är ok, hon kollar samt statusen "där nere" för att se hur vi ska sätta igång allt.. Som tur är har jag mognat och öppnat mig lite så det går att sätta en BARD kateter... Det va dock lite trixigt att få dit den och det krävdes ett par försök innan den satt, men kl 10.20 sitter den på plats:)
Jag får sen ligga still en timma med CTG igen.. Värkarna startar och kommer och går...
Min sambo pratar med sin mamma i telefonen och dom bestämmer att hon ska komma till Kss för att dom ska käka lunch ihop, Mattias frågar om han verkligen kan gå iväg.. Jag svarar självklart det händer inte nått än på länge..(då min förra igångsättning, trilla katetern inte ut förrens 20.30 trodde jag allt va lugnt)
Men det räckte han gick ut genom dörren och 5 min senare trillar katetern ut, ringer på barnmorskorna och dom säger att dom ska komma och ta hål på hinnorna strax.. Kl är nu ca 12.30.. försöker få tag på min sambo så han ska komma tillbaka, men barnmorskorna hinner först och vid 13.00 gör man två försök att ta hål på hinnorna utan att lyckas... man sätter en nål i armen och kör ett nytt CTG och avvaktar lite för att se vad som händer...
Efter personal bytet kommer en ny barnmorska in som heter Stina och är jätte mysig.. värkarna har avtagit så hon bestämmer sig för att sätta en elektod på bebisens huvud för att få hål på hinnorna.. Kl är nu 15.00. Hon lyckas få hål på hinnorna men inte att fästa elektroden... efter detta startar det täta värkar... Jag och Mattias bestämmer oss för att gå bort och fika för att fördriva lite tid... känner dock att vattnet kommer i omgångar med värkarna så när vi väl fått vårat fika får jag be Mattias smälla i sig det fort för att jag tror att jag ska lämna niagarafallet efter mig på stolen annars:)
Runt 16.00 kommer vi in på förlossningssalen och jag får lustgas..Jag ÄLSKAR lustgas..hahah...bästa fyllan helt klart:) Tycker livet är allmänt toppen och tycker att hela läget är under kontroll... Mattias och jag skämtar och jag garvar åt det mesta.. kl 17.30 är jag öppen 8 cm och värkarna gör allt ondare...från 19 är barnmorskan med oss hela tiden.. det börjar trycka fruktansvärt neråt och barnmorskan säger att han är nog snart ute.. När jag hör ordet snart så tror jag det är inom en kvart eller så,men jag och barnmorskan har tydligen väldigt olika tidsuppfattningar... för kl 19.45 låg jag fortfarande där.. det börja bli jobbigt och jag fråga efter mer bedövning, men då va det för sent...
Barnmorskan vill upprepade gånger att jag ska "stå i sängen" vilket resulterar i en himla massa vändningar fram och tillbaka och till slut åker barnmorskan på en spark(va inte meningen men efter det sluta tjatet om hur jag skulle ligga/sitta /stå)
När Telma föddes tog dom lustgas masken när det va dags för krystandet så försäkrade barnmorskan om att denna gången RÖR INGEN min mask:) .. Kl 20:00 börja det bli fruktansvärt jobbigt jag va super trött och ville sova samt ville jag hem!! Försökte få dem att förstå detta..men både barnmorskan och Mattias försökte förklara att det inte riktigt funka att gå hem just nu;) Men 20:24 fick jag vara med och ta emot dig och lägga dig på min mage vilket jag inte alls trodde jag skulle vilja när barnmorskan fråga om jag ville ta emot dig själv, men efter att hon sagt snart är han ute ett ex antal gånger så trodde jag inte heller på henne när hon sa att huvudet va ute så av en ren reflex va jag tvungen att kolla så att det verkligen va så;)... Mattias som varit väldigt orolig över detta ögonblick och frågat om han måste titta när huvudet kom ut(vilket jag sa att han absolut inte behövde) blev nog helt tagen för han såg både på när huvudet kom ut och samt på moderkakan:)) Förklara att jag ville att dom skulle göra allt klart där "nere" sy & allt så jag fick ha mitt underliv i fred sen igen.. men barnmorskan titta på mig och sa att det behövs nog inte sy något alls..men jag ska kolla för säkerhets skull..Nääe det ser så fint ut så... Sicken lättnad:) Mattias påstår att detta ska vara barnmorskans förtjänst då hon hela tiden "smörja" där nere.. Va jätte arg precis innan Wilmer kom ut och skrek att hon skulle ta bort sina jävla händer men borde kanske tacka henne istället:)
Wilmer vägde 3065 g och va 48 cm lång.
Är mycket nöjd över förlossningen och oerhört glad att det gick med bara lustgas, men nu e det stopp på barn! :))
Bjuder på lite bilder från denna underbara dag:)
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag kikar givetvis in här och hoppas få se massor av bilder på guldklimpen.
Vad skönt att du äntligen fick uppleva en bra förlossning.
Kram Sara
Postat av: Kim
Du e så välkommen så att läsa, ska passa på att lägga till din länk i mina favoriter:)
Ja det va riktigt skönt att det gick så pass snabbt och enkelt.. Näst sista bilden är taget 20 min innan Wilmer kommer ut och jag ser juh inte så lidande ut:)
Trackback
